Kära handsfree, jag älskar dig när jag ligger i badet. När jag diskar. När jag promenerar. När jag städar. När jag ligger i sängen. Du är liksom en sån som fattar grejen med "hands off".


Ibland måste jag erkänna att jag glömmer av dig, främst gångerna när jag ett stadigt grepp om mobilen och ringer de där viktiga samtalet till praktiken, unionen, bostadsbolaget, hyresvärden... Samtidigt som jag dunkar "kung för en dag" på högsta volym. Förtvivlad över att andra änden inte svarar svär jag för mig själv samtidigt som jag läser "uppkopplad 00:23" på mobilen. Chockad börjar jag skrika HALLÅ HALLÅ HALLÅ och kommer på mig själv att - du min lilla underbaring är inkopplad och ligger så fint på databordet brevid mig........

Att jag aldrig lär mig!?